Planeringskaos och karma

Åh Billie ringde mig för en stund sen. Hon har pratat med pastorsexpeditionen i Skokloster, som förutom att låta allmänt negativa tydligen inte kan boka in några event förrän tidigast i januari eftersom de måste schemalägga sina scout läger och sånt först.. Blä!

Det var trist, och jag började kika på alternativ. Bussa folk till och från skokloster för att få ha vigseln på slottet som vi tänkt? Hmnja, det känns kanske inte helt hundra, men går säkert att lösa om vi vill.. Vi har pratat om tält också, kanske kan man hyra en gräsmatta och slänga upp tälten, fixa maten själva (kanske kan man muta in sig i att få låna villans kök i alla fall..) och om folk vill sova nånstans finns värdshuset tillgängligt?

Jag blev helt uppgiven efter ett tags googlande efter lokaler. Alternativen är för många och jag ser ingen lösning för att få det som jag vill ha det! Jag ringde min bror och gnällde och han tröstade mig lite och sa att vi säkerligen ordnar det så det blir bra, alternativen är oändliga. Jag svarade att ja jo, tack för att du är positiv, men just mängden alternativ är det som gör mig helt matt.. :/

Då ringer Bex, helt spontant, och säger att hon har lite tips och alternativ som hon kan kolla upp åt oss om vi vill. Underbara, fina Bex som kommer som en räddare i nöden när jag börjar vackla.
Jag blev helt pepp igen och nu ska vi nog lyckas ordna det här så det blir bra.


Jag vill gifta mig utomhus, gärna nånstans dit jag har en känslomässig koppling. Jag vill ha festen på ett fint ställe, där man kan fixa maten, dukning och dekorationer själv. Det ska finnas möjlighet att ta sig mellan de två olika platserna, och det ska finnas möjlighet för gästerna att ordna sovplats nånstans i närheten av festen.
Jag har uppbackning från en hel familj med alla möjliga kunskaper och kontakter, och de tre finaste tärnorna i världen som ser till att engagera sig och ge mig input hela tiden.





Hur svårt kan det vara? Det här ordnar sig nog.